Du kan engagera dig i ett ämne på olika nivåer. Passiv konsumtion, som att glutta filmklipp eller titta på en dokumentär, är lättillgängligt och bekvämt då det endast kräver ett lågt engagemang. Utdelningen blir därefter. Du lär dig en del, men blir ingen expert precis. Vilket förstås ofta var precis vad du var ute efter, men i andra fall är du kanske beredd att öka ansträngningen för att engagera dig djupare i ett ämne. Nästa naturliga steg blir då att läsa.
Att läsa är mer krävande men också mer givande. Ännu nästa steg är att skriva.
Att skriva tvingar en att artikulera sina tankar. Det sätter ens kunskaper och tankar på prov och blottar snabbt kunskapsluckor.
Jag skriver alltså inte för att jag sitter på kunskaper och färdigformulerade tankar som jag vill dela med världen. Istället skriver jag för att lära mig i processen och samla mina spridda tankar i olika ämnen.
Jag skriver för att fylla i kunskapsluckor och utmana idéer jag håller om världen samt plågsamt få dessa korrigerade. Jag skriver för min egen skull.